Kärt är att råka dig, nattviol,
Dear is to happen to you, night violin,

der blek du står ibland gräsen
There you sometimes stand in the grass

och suckar ut efter sjunken sol
and sigh out after sunken sun

din doft, ditt innersta väsen.
your scent, your innermost essence.

Ljuft är att höra din sång, du trast,
Happy is to hear your song, you are sad,

der högst i granen på spaning
The highest in the valley on the span

du jublar ut under qvällens rast
You're excited during the break of the night

om morgon rodnad din aning.
in the morning, your mind reddens.

Men lär mig, nattviol, blid som din,
But teach me, night violin, gentle like yours,

en sorg, när fröjd har gått under!
a sorrow, when happiness has gone!

Trast, lär mig tolka så glad som din,
Trast, teach me to interpret as happy as yours,

min tro på ljusare stunder!
my faith in brighter moments!